ungar....!!

Kan för första gången i mitt liv erkänna att jag blivit riktigt sur och irriterad på riktigt på barn. Min filosofi är att vara glad och prata med ett lätt tonläge för det hjälper inte att bli arg och skrika som många föräldrar gör. Än är inte jag någon förälder så vad vet jag men idag sattes mitt tålamod på prov. Stod och lagade mat, det de ville ha och när det var dags för att äta bestämde den ena sig för att inte tycka om maten och då ska ju den lilla apa efter, båda två utan att ens ha smakat maten. Slutade med att jag fick stå och koka nudlar till dem mitt i måltiden. Inte blev det någon matro för min del, eller varm mat för den delen. Det värsta av allt är att det inte är första gången. De är så förbannat kräsna och äter ju ingenting. Varje måltid är det alltid någon som inte vill äta maten och då ska man ha ett alternativ till den/de personerna. Eller så är de stora nog att göra något eget av det som finns i kylen eller typ nudlar. Kan man inte bara äta maten som serveras för sjutton? Sen äter de ju som grisar också för hälften av maten hamnar ju på golvet som JAG får plocka undan. Och disken kan man inte ställa på diskbänken för det ska ju jaaaag göra. Urhhhhhh!!!!! Blev så jäkla less att jag surna till riktigt, dock inte så att jag blev arg på dem för det kan jag inte riktigt, utan mer att jag inte var lika glad när jag pratade med dem. Så nu får de stå ut med en tyst och icke "spralligochgladochkulochawesome-kusin" som jag brukar vara.

Så, nu ska jag försöka släppa på surheten och rycka upp mig lite, nu har jag i alla fall fått ut lite av ilskan i alla fall. Det ska nog bli en fin kväll i alla fall. Det är ju trots allt den sista kvällen som tonåring jag har framför mig, inte ska den förstöras av dessa söta barn.

Love K

Kommentera här: